AL, HASSEL, VIDE
En generell princip är att ta bort ungefär vart 3:e snår. Ifall man röjer ett område helt rent får vegetationen ”fnatt” och börjar överproducera kommande säsong. Det gäller m.a.o. att bestämma sig för vilka buskage som ska få växa upp och att rensa rent runt om dem.

En del områden har dock blivit ”renrakade” under så pass lång tid att det är lika bra att fortsätta på samma sätt. Vissa områden i kohagen bör dock behållas ”vildvuxna”, utan åtgärd eftersom framförallt hasselbuketterna är så vackra.

ASP, GRAN, TALL
Behåll de gamla träden, ta bort uppväxten.

EK
Det finns uppgifter som tyder på att ek är ”fridlyst” just på Valdemarsön. Det bör dock vara OK att ta bort uppväxt på den egna tomten. Generellt sett är eken inte ett fridlyst träd.

EN
Bör sparas p.g.a. att de är vackra och utgör ett inslag i det gamla odlings-landskapet. Risiga och halvdöda enar kan tas bort, men vackra pelarenar bör stå kvar.

NYPON
”Exploderar” kommande säsong om man röjer bort allt. Det behövs ett starkt betestryck för att hålla tillbaka uppslaget året efter. Om det inte finns tillräckligt med betesdjur är det lika bra att snåren får stå kvar.

VILDAPEL
Enligt tradition är de ”fridlysta” på ön. Men så är det inte i praktiken. Det är dock trevligt att bevara vildapeln eftersom ön historiskt sett var en äppelodling.

ÄLGGRÄS
En art som trivs i fuktiga näringsrika marker. Ett starkt betestryck rekommenderas för att hålla älggräset på en rimlig nivå. Djuren är inte särskilt förtjusta i att äta älggräs men om de hela tiden trampar runt i marken får älggräset ingen chans att växa upp och breda ut sig.

Älggräs tenderar att kväva annan vegetation. För att bli av med älggräs om man inte har betesdjur måste den slås regelbundet samt räfsas bort på en gång så att det inte ligger kvar och gödslar marken. Det lönar sig inte att kompostera älggräs, det bör brännas.

Om ett område är kraftigt bevuxet kan man göra en ”snabb-bränning” direkt på marken i mars/april. Sen är det bara att hålla efter. De närmaste åren därefter kan det behöva slås och forslas bort 2 ggr/år för att minska kvävehalten i marken

TRÄD I KOHAGEN
Barrträd hör egentligen inte hemma i det gamla odlingslandskapet. Bonden hade användning för alla typer av lövträd till såväl foder som för redskapstillverkning. Barrträd stod och skuggade marken till ingen nytta.

Enstaka barrträd kunde finnas just som skuggträd för boskapen. Därför kan de stora, gamla barrträden vara kvar, men uppväxten bör tas bort. Äldre granar blir ofta angripna av röta. Dessutom blir barrträd oftare än lövträd angripna av röta när de blir gamla = 80/90 år.

ÄNGAR
Måste slås varje år för att behålla sin vitalitet. Ängen bör slås efter utblomningen, dvs tidigast i skiftet juli/augusti. Låt gärna gräset ligga kvar någon dag så att det kan ”fröa av sig” på marken.

OBS!
För att slå ängar ska man använda speciellt slåtterverktyg som skär av plantorna, istället för röjsåg som ”sliter av” dem med sin lina/klinga.

DÖDA TRÄD/GRENAR
Gamla döda och döende ädellövträd (ek, lind, lönn m. fl.) kan få stå kvar eftersom de utgör en värdefull bostadsmiljö för ett stort antal insektsarter och svampar. Dessutom blir de ihåliga träden utmärkta bostäder för fåglar och fladdermöss.

Om det finns risk för att det faller ned döda grenar på fel ställe kan man kapa grenen/trädet och flytta det till ett annat ställe i området där det kan ligga och göra nytta.